Till Starsidan
 
 

Till dig som håller på med narkotika

 

Image

Beroendet är som en tjuv som kommer om natten, utan att du märker det tar han ifrån dig sådant som du behöver i ditt liv – dina känslor, din mognad, din kärlek – och gör dig tom som ett hus utan saker. Som ett skal.

 

Sluta!

Om du är i början av ditt missbruk kan du faktiskt sluta innan det har gått så långt att du har utvecklat ett beroende, men du kanske tror att det bara är något som drabbar alla andra, inte dig. Du skulle kanske bara prova för att känna hur det var, du tyckte om dom känslor och upplevelser som drogen gav dig och därför tänkte du att du ville fortsätta och att du skulle lägga av om det gick för långt. Men hur vet man det? Hur kan du veta att det som du är inne i nu inte förvandlas till ett livslångt lidande?

Beroendet är som en tjuv som kommer om natten, utan att du märker det tar han ifrån dig sådant som du behöver i ditt liv – dina känslor, din mognad, din kärlek – och gör dig tom som ett hus utan saker. Som ett skal.

När det händer vill man inte tro det, så man förnekar inför sig själv och hela världen att man har problem. Fråga en narkoman eller en alkoholist om hon har problem med narkotika eller alkohol får du se. Det är inte det som är problemet. Det är alltid något annat, någon annanstans.

Fråga om hon ska sluta – ”Ja i morgon, kanske, får se…” blir svaret.

Så sluta nu, innan det går för långt.

Men, du kanske säger att du inte kan sluta själv? Vad ska du göra då?

 

Be om hjälp

Be om hjälp! Det är vårt råd. Det finns vuxna människor i din närhet som både vill och kan hjälpa dig ur ditt missbruk. Ju tidigare du ber om hjälp desto större chans har du att hitta hem till dig själv igen och bli fri!

Det är mycket som står på spel – livet självt faktiskt. Du ska veta att beroendet är en dödlig sjukdom. Samtidigt vet vi att behandling fungerar och att det inte finns några hopplösa människor. Alla kan befria sig själva!

Jag som skriver det här till dig har arbetat med utslagna, förtvivlade och uträknade missbrukare i mer än 25 år. Jag har sett ungdomar vars föräldrar och far och morföräldrar har varit missbrukare och där den unge har trott att han har varit ”körd” från början.

Samma unga kille eller tjej har trots detta rest sig ur ett missbruk som har pågått länge och därefter levt och fortfarande lever ett helt normalt liv.   

Så tro inte att du är hopplös. Det är du inte. Ta mod till dig och prata med din lärare, kurator, skolsköterska, ring till socialtjänsten, prata med en fritidsledare som du litar på, din fotbollstränare eller någon annan vuxen. Gör det nu!